Gråtande barn leende fru
•
Oliver Twist/32
[&#;&#;]
KAP.
Grumlad lycka.
Våren gick och sommaren kom, och hade det varit vackert där ute i byn förr, så stod den nu i all sin prakt och glans. De stora träden sträckte ut sina löfrika grenar öfver den törstiga jorden och förvandlade öppna, kala fläckar till svala, trefliga vrår, hvarifrån man hade vidsträckt utsikt öfver ett solbelyst landskap. Jorden hade iklädt sig sin gröna mantel och utsände sina härligaste vällukter. Allting blommade i glad yppighet.
På det lilla landtstället lefde man stilla som förut, i samma glada tillfredsställelse. Oliver hade för länge sedan blifvit frisk och stark igen, och han var fortfarande samma hängifna, kärleksfulla gosse, som han hade varit, då sjukdom tärde på hans krafter.
En vacker kväll hade man gått längre än vanligt, ty det hade varit en ovanligt het dag, och nu lyste månen från himlen, och en svag vind viftade svalka. Fröken Rose hade varit vid förträffligt humör, man hade gått och fortsatt att gå, tills fru Maylie slutligen kände sig litet trött. Så återvände man långsamt hem igen. Den [&#;&#;]unga damen tog af sig sin halmhatt och satte sig vid pianot, som hon brukade. Några ögonblick lät hon tan
•
Askungen
En gång i tiden fanns det en gentleman som gifte sig för andra gången med en fru som var den stoltaste och mest högmodiga kvinnan som någonsin hade skådats. Hon hade två egna döttrar som verkligen var precis som hon. Mannen hade också en ung dotter, av sällsynt godhet och rarhet, som hon hade fått från sin mor, som var världens bästa varelse.
Bröllopet var knappt över när styvmoderns dåliga humör började visa sig. Hon stod inte ut med den unga flickans godhet, eftersom det gjorde att hennes egna döttrar verkade desto mer unkna. Styvmodern gav henne de tråkigaste arbetsuppgifterna i huset. Hon var tvungen att sköta disken, torka bord, skrubba golven och rensa ut sovrummen. Den fattiga flickan var tvungen att sova i en skrubb, på en eländig halmbädd, medan hennes systrar låg i fina rum med inlagda golv, på nya och bekväma sängar, och där de hade speglar så stora att de kunde se sig själva i sin fulla längd. Den fattiga flickan bar allt tålmodigt och vågade inte klaga framför sin far, som skulle ha skällt ut henne om hon hade gjort det, för hans fru styrde honom helt.
När hon hade utfört sitt arbete, brukade hon gå in i skorstenshörnan och sätta sig ner bland askan, där
•
Bebisen på tröskeln, en mammas uppoffring, ett familjs gömda sanning samt återkomsten likt förändrade allt.
När Annas man David gick in genom dörren samt höll en gråtande små människor i sina armar vändes hennes planet upp samt ner.
År senare stod barnet som dem hade uppfostrat som sitt eget inför ett livsförändrande beslut likt satte familjens och kärlekens band vid prov.
Doften från vitlök samt lök fyllde köket då Anna rörde om inom en soppa, försökte distrahera sig ifrån ännu enstaka lång dag.
Huset var kusligt tyst, förutom surret ifrån spisen.
David plats försenad igen, vilket plats vanligt tillsammans med tanke vid hans arbete som leveransförare.
Hon tittade vid klockan samt suckade.
&#;Klockan halv åtta. Typiskt&#;, muttrade hon.
Plötsligt rullade garageporten upp, följt av en ovanligt ljud – en barn såsom gråter.
Anna rynkade pannan samt torkade snabbt sina händer.
&#;David?&#;, ropade denna medan denna gick mot ljudet.
När denna trädde in i hallen stannade denna upp.
David stod i dörröppningen och höll ett gråtande spädbarn inlindat i ett grå filt.
&#;Hej&#;, sa denne, hans röst darrade.
&#;David&#;&#;, Annas ögon flög till barnets lilla ansikte.
&#;Vad händer? Vems barn existerar det här?&#;
&#;Jag hittade honom&#;, s